Seger – en vinnare ändå
Först fotbolls–EM i hela Europa, sedan sommarspel i Asien. Det har varit en härlig idrottssommar – som dessutom gett mig en ny favorit och föredöme.
Tänker förstås på Caroline Seger.
Det såg ut att vara så välregisserat. I sin 221:e landskamp (ingen i Europa har gjort fler) stegade kaptenen, härföraren och motorn i det svenska laget fram för att skjuta hem det hela till sina medspelare, till sina ledare, till hela svenska folket.
Kanske var det Segers sista match i den blågula tröjan och dessutom det första mästerskapsguldet (EM) sedan 1984.
Det var en saga som skulle få ett lyckligt och – med tanke på hur våra blågula tjejer tagit sig igenom hela turneringen – mycket välförtjänt slut.
Straffen från elvameter gick dock över, Kanada kunde vända och vinna.
Jag tror alla vi som upplevde dramat kände den oerhörda smärta och besvikelse som vi visste att Caroline skulle få leva med resten av sitt liv.
Så grym kan elitidrott på högsta nivå vara.
Efter en lång och – förmodar jag – ångestfylld flygresa hem till Sverige tog kaptenen plats i den sändande kanalens hemmasoffa, där hon på ett imponerade vis delade med sig av sina tankar, sina känslor, om upplevelsen av att svika alla andra i truppen.
Där och då blev en förlorare den stora vinnaren och en favorit i mina ögon.
I den tuffa och utsatta situationen fick vi se prov på ett föredömligt ledarskap.
I övrigt kan vi konstatera att ett par heta veckor i Tokyo bjöd på en härlig palett över vad vårt unika föreningsliv kan åstadkomma.
Fotbollens silver ska hela fotbollsrörelsen känna sig delaktiga i. Exempelvis Gantofta IF (Caroline Segers moderklubb), IFK Fjärås (Fridolina Rolfö) och Vadstena IF (Stina Blackstenius).
”Piff” och ”Puff” svarade för en fantastisk uppvisning i den gren som heter diskus och gick med sin glädje över dubbelvinsten rakt igenom varenda TV-ruta. Hoppas många ledare i Daniel Ståhls hemmaförening, Spårvägens FK, och Simon Petterssons Hässelby SK fick sin del av tårtan.
Om vi fortsätter på den inslagna friidrottsvägen gjorde Armando Duplantis exakt det vi alla hade förväntat.
Vilket är en prestation i sig. Vi måste komma ihåg att det här handlar om en ung man som är född så sent som 1999, men som uppenbarligen är helt obekymrad och ovetande om allt vad press och stress innebär.
Någon kan naturligtvis invända mot att ”Mondo” är en juvel skolad i den svenska föreningslivet. Visst, han växte upp i USA, men utan mamma Helena, som i Avestas föreningsliv utvecklades till en av landets främsta mångkampare innan collage på andra sidan Atlanten väntade, hade någon annan hoppat högst.
I seglingen kunde vi räkna in ytterligare två medaljer av den näst ädlaste av valörer. Silver till Josefin Olsson i Laser Radial, samma kulör till Fredrik Bergström och Anton Dahlberg i 470-klassen.
Gemensamt för trion är att de representerar KSSS i Stockholm. Kungligt grattis till er.
Vi får dock inte heller glömma bort att deras första vindar på vattnet upplevdes i Oxelösunds SS (Olsson), Växjö Kappseglingsklubb (Dahlberg) och SS Kaparen Onsala (Bergström).
Ridsport – en ny favoritidrott. Efter den fantastiska uppvisning och spänning vi fick uppleva med Peder Fredricson (Österlens Ridklubb), Malin Baryard-Johnsson ((Linköpings Fältrittklubb) och Henrik von Eckermann (Östra Sörmlands Lantliga Ryttarförening) är det ett faktum för min del.
Silver I den individuella tävlingen för Fredricson blev till guld i laghoppningen.
Övertygad om att ett hästjobb från många, inte minst klubbarna trion representerar, ligger bakom succén.
Sedan är frågan hur vi ska beskriva den insats Sarah Sjöström levererade i simbassängen? För ett halvår sedan bröt hon ett ben i armbågen. Att sex månader senare fixa stå på en prispall i Tokyo är helt enkelt en bragd som till allra största del ska tillskrivas henne själv. Är dock övertygad om att kloka ledare i Södertörns SS bistått efter bästa förmåga.
Avslutningsvis vill jag lyfta den insats som Jamina Roberts från Sävehof svarade för och som innebar en finfin fjärdeplats för våra handbollstjejer.
Uttagen i turneringens All Star Team, det talar för sig själv.
Svensk idrott är fantastiskt.
Vårt föreningsliv unikt.
Och Caroline Seger respekt.