Därför vill jag se Degerfors i allsvenskan

113-åriga Degerfors IF har gjort 29 allsvenska säsonger i fotboll. Det finns i nuläget en hel del som talar för att det blir fler. Dessvärre även indikationer på att det aldrig kommer att ske igen.

Hoppas jag har fel. För det går aldrig att ersätta känslan av livepublik med att sitta hemma i TV-soffan och följa sitt favoritlag.
Om någon inte förstått det tidigare är supportrar, anhängare, närvaron en så stor del av matcher och tävlingar. Det vi fått hålla tillgodo med i form av exempelvis öde läktare, att tydligt ta del av ledarinstruktioner och höra trash-talk på ett helt annat vis, har varit ett okej substitut, en smått surrealistisk känsla som funkat i brist på annat.
Men inget vi egentligen vill ha i vår upplevelse.
Det finns dock en oro för att det kan bli så i högre grad ju länge tillvänjningen pågår.
Även jag inser att det ibland är skönt att slippa tänka på hur jag ska komma till min arena, var det finns parkering, att brygga mitt eget och godare kaffe än det som serveras i trista pappmuggar. Att det helt enkelt är bekvämt att landa i skönaste fåtöljen med det breda utbud som erbjuds i olika kanaler.
Där får vi dock inte hamna då detta tillstånd är över.
Idrotten behöver oss på plats för att skapa engagemang, puls, den kollektiva glädjen, trösten i att deppa över en förlust tillsammans med andra och likasinnade, att vara där, på plats, helt enkelt.
Dessutom är det i allra högsta grad en ekonomisk fråga.

Läste i Värmlands Folkblad en nyhet som gjorde mig illa till mods. I det gamla brukssamhället Degerfors är ortens oerhört stolta fotbollslag ännu en gång på väg att ta sig till allsvenskan i fotboll.
Att det – förr i tiden – var möjligt är en sak.
2020 ser samhället helt annorlunda ut och urbaniseringen är sedan en lång tid tillbaka påtaglig.
”Vulkanerna” från Värmland förefaller dock opåverkade av moderna strukturer och kör bara på, vilket i nuläget gett dem ett utmärkt läge att 2021 kunna bjuda publiken på klassiska Stora Valla spel i högsta divisionen.
Men – det finns ett problem.
Föreningen, som gick in i säsongen med ett eget kapital på en halv miljon, har i nuläget endast några veckor kvar innan klubbkassan är tömd och risken att tvingas stoppa verksamheten är överhängande.

Uteblivna publikintäkter, på grund av de pandemi som drabbat oss och idrottsrörelsen, har slagit hårt även mot en ort där fotboll är både framgångsrik och kultur – men där det inte länge finns något järnverk som pumpar in obegränsat med pengar.
Min farhåga är dessutom att det ovan beskrivna fallet bara är ett exempel av många som kommer att dyka upp framöver.
För mig är bredd, barn– och ungdom, nummer ett då det handlar om idrottsrörelsen. Samtidigt är det självklart så att elitutövandet skapar stort medialt utrymme och sålunda ett intresse och en lockelse för kommande generationer.
Vi behöver helt enkelt en topp för att behålla vår bredd.
Inte minst därför vill jag se Degerfors göra sin 30:e säsong i allsvenskan.