”Det får inte vara så illa ställt”

2017-10-19 av: Hans Sahlin

Hotade föreningsrepresentanter.

Rapporter om sexuella övergrepp.

Uppgjorda matcher.

Brist på ledare. Brist på kronor och ören. Brist på plats.

Är det verkligen så illa ställt med vårt föreningsliv?

I vår presentation av Folkspel står följande att läsa: ”Vårt syfte, ändamål och tro är att alla människor oavsett bakgrund eller förutsättningar har rätt att må bra och vara en del av ett positivt sammanhang där man blir uppskattad, känner gemenskap och blir respekterad för den man är. Svenskt föreningsliv främjar hälsan, integrationen och respekten för andra. Sveriges föreningar gör Sverige bättre för alla”.

 

Så är det.

Så måste det vara.

Så ser det tyvärr inte alltid ut med tanke på mycket av det som präglat rapporteringen i media senaste tiden.

 

I Göteborgs-Posten läser jag om styrelseledamöter som utsätts för hot och att var fjärde ordförande i allsvenskan upplevt obehag genom olika former av hot. Mot dem personligen eller genom att gå på anhöriga och närstående.

Det finns självklart skäl att tro det handlar om skrämselpropaganda från anhängare till den förening vederbörande representerar, men så kan det självklart inte vara. Ingen normalt funtad supporter vill väl förstöra för sin egen förening genom att ge sig på en ideellt arbetande medlem?

 

 

Nyligen har ett stort antal företrädare för Bris (Barnens rätt i samhället) nätverk samlats för att diskutera trygghetsproblem för barn och unga. Fokus var på sexuella övergrepp inom idrotten. En rapport från Bris visar att mellan 2 och 14 procent under sin uppväxt varit utsatta för någon form av övergrepp. Dessvärre lär även mörkertalet vara alltför stort i ett allvarligt och avskyvärt samhällsproblem.

Bris vill av naturliga skäl få ett större fokus på en oerhört viktig fråga för inte minst barn– och föräldrars trygghet.

Det handlar också om hela idrottsrörelsens trovärdighet.

 

Något som för övrigt också gäller för ett ord som tyvärr förekommer alltför ofta numera. Matchfixning, uppgjorda resultat och matcher, spelare som erbjuds miljonbelopp för sin påverkan på något som kriminella element i sista änden tjänar grova pengar på.

Många av oss har levt i vår naiva bubbla och varit medvetna om denna existens.

Det vill säga någon annanstans.

Inte i vårt lilla land.

 

Till alla nämnda svarta rubriker ska givetvis adderas det faktum att i stort sett samtliga klubbar och organisationer sliter med att få den ekonomiska vardagen att gå ihop och att det blir allt svårare att rekrytera ledare och engagerade medlemmar.

Likaså de farhågor som finns beträffande byggandet av nya stadsdelar och bostadsområden där de som bestämmer ”glömt” av att planera för alla former av fysiska aktiviteter, exempelvis idrottshallar, bollplaner, ytor för spontanidrott och så vidare.

 

Att det negativa tillståndet i olika sammanhang hamnar i fokus framför allt positivt som föreningslivet trots allt står för är nödvändigt och avgörande för förändringar och förbättringar.

Med anledning av ovanstående dystra läsning är det ännu viktigare att vi värnar om det föreningsliv som faktiskt är unikt i världen.

Med anledning av ovanstående avarter i det finaste som finns måste fler visa vägen, använda sitt civilkurage och ta ansvar.

Det gäller allmänheten.

Det gäller våra politiker.

Det gäller samhället i stort.

Det gäller oss alla.

Det får inte vara så illa ställt med vårt föreningsliv som man i nuläget kan tro.

HANS SAHLIN