Ett äventyr alla borde få uppleva

2017-06-02 av: Hans Sahlin

Studentens lyckliga dagar är i full gång, skolorna går mot sitt slut och det ljuva lovet är snart här. Ledigheten som innehåller den där underbara och efterlängtade cupresan.

Som tyvärr inte alla får uppleva.

 

Sommaren är här. Med allt vad det innebär. Jag vet att det för många handlar om den där cupen eller turneringen i en stad någonstans, årets höjdpunkt och en av livets roligaste upplevelser.

Kanske Järnvägen Cup (handboll) i Hallsberg 3-4 juni. Eller Nordic Light Outdoor Cup (innebandy) i Skellefteå 14-16 juli.

Vi har Leksands Sparbanksspel (friidrott) 22-23 juli och Gotland Sports Academy (ishockeyskola), 16–22 juli.

För att inte tala om giganterna Partille Cup (handboll) 3–8 juli och Gothia Cup (fotboll) 16–22 juli.

Vad man längtat efter att åka iväg från tjatiga mamma och pappa, bråkiga brorsan och sura syrran.

Känna sig fri och bo tillsammans med sina kompisar, träffa andra ungdomar, ligga vakna och fnissa halva nätterna, vinna och förlora tillsammans, bli kär i den där söta killen eller tjejen från någon annanstans.

Spännande och lärorikt.

För de som har råd att följa med.

Sorgligt.

För de som tyvärr inte har de ekonomiska förutsättningarna.

Jag vet att många föreningar sliter hårt inför den där sommarcupen.

Kakbak, dikesstädning, bakluckeloppis, eller försäljning av våra produkter – viljan och kreativiteten är god därute bland alla föreningar för att göra den där veckan eller helgen i sommar möjlig att genomföra och för att så många som möjligt ska ha råd att delta.

Nu slutar det inte sällan ändå med att en extra slant måste skjutas till för att få det att gå ihop.

Den pengen har inte alla och det gör verkligen ont i hjärtat att veta – för det gör jag – att det finns pojkar och flickor som faktiskt inte har råd att få uppleva den där magiska cupresan.

 

Man kan naturligtvis se det som en självklarhet att föreningen i ett sådant läge ska kliva in och stötta den/de som inte får ihop till den där sista insatsen för att kunna ge sig iväg med sina kompisar.

Tro mig, det gör många.

Däremot finns det även här resurser i kronor och ören som är starkt begränsade. Utan att ha några siffror som belägg är min övertygelse att en majoritet av våra idrottsföreningar och klubbar sliter för få ihop sin verksamhet. Likaså är jag säker på att många inte ens löser att få det att gå jämnt upp.

 

Det finns idag oerhört många som med automatik tror att den tränings/medlemsavgift man betalar för sina barn ska räcka och till och med bli över för den föreningen man är aktiv i. Inte minst tillsammans med de statliga och kommunala bidrag som ges.

Så ser dessvärre inte verkligheten ut.

Kanslikostnader med allt vad det innebär i löner, värme, vatten, el, sophantering, städning, kopieringsmaskiner, hemsidor och så vidare.

Material.

Planhyror.

Domarkostnader.

Anmälningsavgifter.

Transporter.

Slår man ut kostnaderna för varje enskild individ räcker inte avgifter och bidrag på långa vägar.

Om vi tar ett exempel med tioåriga Lisa, som tränar handboll två-tre gånger i veckan.

Det blir under ett år (en månad borträknat), totalt 110 aktiviteter.

För det erhåller föreningen följande i bidrag:

Kommunalt bidrag (i Göteborg): 606 kronor/år. 5.06 kronor vid varje aktivitet.

Statligt bidrag: 770 kronor/år. 7 kronor vid varje tillfälle.

Om vi till ovanstående summor adderar en medlemsavgift på 500 kronor/år och därtill en träningsavgift på 1 000 kronor (vilket inte alla föreningar tar ut) landar vi på totalt 2 876 kronor.

Slår vi ut det på varje aktivitet under ett år får föreningen in 26 kronor för Lisa varje gång hon är på plats.

Den egna kostnaden för Lisa – träningsavgift inkluderad – för varje aktivitet blir 13,6 kronor.

Betalas endast medlemsavgiften (500 kronor) landar det på 4.50 kronor per aktivitet.

Var och en förstår att det knappast blir några större summor över till våra föreningar till annat än det absolut nödvändiga.

Tveksamheter kring detta?

Fundera då på vad följande kostar:

Ett besök i simhallen med en utbildad ledare.

En gitarrlektion med handledning.

Att gå en runda på minigolfbanan.

 

Vår enda uppgift på Folkspel är att bidra att vårt föreningsliv ska må lite bättre, att det ska kunna såväl bibehålla som utveckla sin verksamhet.

Vad vi vill – med våra produkter där varenda krona i överskott går tillbaka till föreningslivet – är att ta ett samhällsansvar i form av hälsa, solidaritet, integration, kamratskap och en meningsfull fritid.

Vi finns för att föreningslivet ska kunna andas lite lättare.

Och för att alla ska ha möjlighet åka iväg på den där fantastiska och oförglömliga sommarcupen.