”En nödvändig dag jag helst sluppit”

2017-09-08 av: Hans Sahlin

Söndag 10 september är en viktig dag för svensk idrott.

Även om jag helst hade sett att den inte var nödvändig.

 Inledningsvis ska jag påtala min stora beundran för Ida Björnstad. Den här tjejen och TV4-profilen var som ung en mycket lovande längdskidåkare, men hade helt enkelt inte ekonomiska resurser med sig hemifrån för att genomföra den elitsatsning som krävdes för att ta sig hela vägen.

2015 initierade Ida projektet ”Ge-bort-till-sport”, som går ut på att vi alla skänker överflödig utrustning som på så vis ger andra möjligheten att spela fotboll, prova på utförsåkning eller att testa någon annan aktivitet.

Det blev en succé med nio ton insamlad utrustning som kom tusentals bättre behövande barn till nytta och glädje.

Kommande söndag är det alltså dags igen för en oerhört angelägen dag där TV4, Fritidsbanken och Folkspel är medspelare.

Tyvärr, höll jag på att säga.

För egentligen ska den inte behövas.

Idrotten måste vara till för alla.

Det känns rent ut sagt ynkligt att unga pojkar och flickor ska behöva stå utanför för att de inte har råd att vara med – med alla konsekvenser det innebär. Och samhällskostnader, för den delen.

En redan försämrad fysisk hälsa hos många ungdomar blir givetvis ännu svagare.

Känslan av utanförskap leder i många fall till en ökad psykisk ohälsa.

För att inte tala om vilka mindre goda vanor en uppväxt utan sammanhang och avsaknad av en sund fritidsverksamhet kan leda till.

Det viktigaste med vårt föreningsliv är naturligtvis den bredd det uppvisar. Dessutom ser åtminstone jag med stolthet på de många elitutövare och världsstjärnor som lilla Sverige genom historien fått fram.

Om alla får samma möjlighet att ägna sig åt just den idrott de önskar ökar givetvis urvalet då vi pratar talanger och vi kommer att få se fler ”Foppa” på isen, nya ”Peder Fredricson” i sadeln och många efterträdare till Sarah Sjöström.

Oavsett om man väljer att spela fotboll eller att ägna sig åt en betydligt exklusivare materialsport måste vi åtminstone verka för att alla ska ha möjlighet att prova på det ena eller det andra och inte exkluderas från sitt val på grund av bristande resurser.

Jag kan bara gå till mig själv och min barndom hemma i Trollhättan för att hitta den där känslan och tomheten av inte få vara med där jag ville.

Min talang som fotbollsspelare var klart begränsad. Däremot fanns det en del under hockeyhjälmen som kunde burit en bit.

Tyvärr hade inte farsan råd med skridskor och allt annat som tillkom för att ge mig möjligheten. Ett par skor löste familjens hushållskassa, däremot inte skridskor, benskydd och klubba.

Jag vet att Riksidrottsförbundet och dess ordförande Björn Eriksson vurmar för att ge så många som möjlig chansen att utöva just den idrott man själv önskar och att de ekonomiska pucklarna mellan olika sporter måste jämnas ut.

Det är utmärkt.

Kanske vågar vi också hoppas på att Ida Björnstads fantastiska initiativ en dag överlevt sig själv.

Här kan du läsa mer om vi-gerbort-sport och var du kan lämna in dina idrottsprylar: www.folkspel.se/om-folkspel/hem-folkspel/nyheter-press/senaste-nyheterna/vi-gerbort-till-sprt/