En lagspelare är tillbaka

2018-01-19 av: Hans Sahlin

Superproffs. Folkkär. Föreningsmänniska.

Kombination är givetvis oslagbar.

Välkommen, Rickard Olsson.

Tidigare i veckan hade Folkspel och TV4 den stora äran att presentera Rickard Olsson som ny programledare för Bingolotto då säsongen kickar igång efter sommaruppehållet. Fram till dess känner vi oss enormt trygga med Lotta Engberg och Agneta Sjödin.

Att herr Olsson – som jag visserligen benämnde som ”min son” då han fick en matchtröja som ett bevis på comebacken i laget – återvänder till oss efter tio år är den bästa värvning jag kan tänka mig.

Då det stod klart att vi skulle rekrytera en efterträdare till Ingvar Oldsberg gjordes en gedigen research och en omfattande publikundersökning.

Utan att gå in på andra namn kan jag konstatera att en man från Gästrikland toppade listan och att två begåvade tjejer vi har avtal med kom strax efter.

Att Rickard Olsson är ett superproffs framför alla kameror i världen är förstås en anledning till vårt val. Att denne går hem i såväl slott som koja en annan aspekt.

Det viktigaste för oss är dock att han på riktigt brinner för föreningslivet, att han till 100 procent är medveten om det existensberättigande och ansvar som Folkspel och Bingolotto har.

Rickard, som var hos oss 2005–2008, är en lagspelare som vet exakt vad det handlar om.

Man kan givetvis tycka och tro att så där måste naturligtvis vd-Sahlin säga. Hur annars uttrycka sig?

Köper det.

Som alla företag har även vi missnöjda kunder och får mer eller mindre konstruktiv kritik.

I samband med att Ingvar Oldsberg fick lämna sitt uppdrag och då det började spekuleras i dennes efterträdare kom ett mail mig tillhanda.

Där stod, kort och gott: ”Lägg ner skiten istället”.

En uppfattning vederbörande naturligtvis har all rätt att delge mig/oss.

Däremot har personen överhuvudtaget inte förstått vad vi gör – och för vilka vi finns.

Det har Rickard Olsson – och några miljoner till.

Vi är sedan några veckor inne i ett nytt år. Två av Folkspels största kvällar är avklarade, Uppesittarkvällen och Nyårsbingo.

Överskottet till föreningslivet landade någonstans kring 56 miljoner kronor. Jag kan givetvis inte låta bli att tänka på vad ytterligare några sådana insatser skulle betyda för alla vi representerar.

Det såldes totalt över fyra miljoner lotter till en miljon köpare 23– och 31 december. Vi vet att många av dem enbart spelar vid just de här tillfällena och har en utmaning i att locka dem till oss fler gånger under säsongen.

För att bjudas på underhållning av landets populäraste programledare.

För att ha möjlighet att vinna stort som smått.

Men framförallt för att stärka samhällets överlägset viktigaste rörelse.

Låt säga att en tredjedel av dem, det vill säga kring 300 000 konsumenter, bestämmer sig för att vara med oss vill ytterligare två-tre tillfällen per år med varsin lott i handen.

Bara det skulle generera ett 30-tal nya och välbehövliga miljoner.

Om det behövs?

Eller hur?

Det sprängs granater utanför polisstationer.

Vi hör om den ena avrättningen/skottlossningen efter den andra. Från Stockholm i norr, via Göteborg och till Malmö i söder.

Inte varje vecka, utan dagligen.

Vad är det som händer i det land många fortfarande ser som ett socialt föredöme.

Är vi verkligen det fortfarande?

Har inget bra svar på frågan.

Däremot är min övertygelse om vilken oerhört viktig roll föreningslivet spelar större än någonsin.