En rapport som oroar

2018-01-11 av: Hans Sahlin

Läser om att Socialstyrelsen under (2006–2016) tittat på utvecklingen av psykisk ohälsa hos ungdomar (10–17 år). Resultatet i rapporten är fasansfullt. Under tioårsperioden har den ökat med 100 procent.

Det viktigaste vi har är våra barn och ungdomar, nästa generation, vår framtid. Därför får jag givetvis en klump i magen av den utredning som gjorts av Socialstyrelsen angående psykisk ohälsa, som fullständigt exploderat under tio år.

Uppemot 190 000 ungdomar lever i dag med någon form av psykisk ohälsa, en tredjedel av dessa är flickor/kvinnor i åldern 18–24 år

Ni som någorlunda regelbundet läser min blogg vet att jag ivrar för mer rörelse och fysiska aktiviteter, både i skolan och på fritiden.

Skälen är många.

Att mota övervikt och därmed framtida sjukdomar och krämpor är naturligtvis en. Dessutom visar många studier på att ökad rörelse har en positiv påverkan på inlärning och därmed studier i stort.

Jag – och många med mig – är övertygade om att det är av godo för samhället i en förlängning.

Därmed inte sagt att det får bli en hysterisk hets, varken ifråga om träning, sin aktiva fritid eller att vara bäst i klassen.

Ett utökat prestationskrav är nämligen vad göteborgspsykologen Björn Fors, i en intervju med Göteborgs–Posten, pekar på som en stor anledning till en rapport inte minst alla föräldrar måste ta på största möjliga allvar.

Fors fortsätter med att påpeka att en del klarar utav det ökade trycket på sin egen person, som inte minst sociala medier frambringar, men att andra inte gör det.

Konsekvensen blir självklart att många rör sig mer än tidigare – men också att andra är mindre aktiva. Vi ser fler extremt vältränade och alltför många som inte orkar ta tag i det fysiska överhuvudtaget.

Det är givetvis inte den väg vi ska gå och det är alldeles uppenbart att vårt föreningsliv i denna fråga har en central och oerhört viktig roll.

Med att se och uppmuntra alla.

Med att erbjuda en bred verksamhet som inte exkluderar någon.

Med att utbilda och knyta upp ledare och vända en negativ och pågående trend, som åtminstone jag allt oftare hör hur det pratas om. Det vill säga, den ökade bristen på människor som engagerar sig.

Jag skulle dessutom gärna se en mer frekvent kommunikation mellan den lokala föreningen/klubben och skolan. Oftast är det samma ungdomar det handlar om och a

båda parter kan, med hjälp och stöd av varandra, gemensamt åstadkomma något positivt för den enskilda individen.

På sista raden handlar det dock naturligtvis om det ansvar man måste ta som förälder.

Björn Fors berättar vidare och avslutningsvis i GP att han och övriga i branschen allt oftare reflekterar över den ökade tidsbrist som finns för våra barn, att ordet vuxenkarriär fått en allt viktigare betydelse och innebörd.

Det kanske någonstans är där vi måste börja ta itu med tio år som gått åt helt fel håll för alldeles för många.

Taggar: