Snyggt, Lotterinspektionen

2018-10-18 av: Hans Sahlin

Vi kan ibland tycka att det tar alldeles för lång tid mellan ord och handling. Ni vet, de byråkratiska kvarnarna kan mala långsamt.

Desto angenämare att lyfta fram snabba och vältajmade beslut.

Bra jobbat där, Lotterinspektionen.

Har tidigare belyst en av de stora farorna för föreningslivet kopplat till betting. Inte minst då det är konstaterat att det är fullt möjligt att spela på exempelvis ungdomsmatcher i fotboll.

Det är naturligtvis förödande att ens möjligheten finns att utsätta ungdomar för påtryckningar och fusk med alla konsekvenser det kan innebära. 

Jag ser det som en av de största farorna för vårt framtida föreningsliv. 

Välkomnar därför beslutet att Lotterinspektionen (byter namn till Spelinspektionen från 2019), med anledning av den stundande omregleringen, tagit frågan på största allvar redan från mitten av oktober tillsatt en särskild samordnare (jurist Katarina Abrahamsson) i arbetet mot matchfixning.

Bland annat ska ett råd ledas av Spelinspektionen, där Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten och Regeringskansliet ska ta plats. Likaså får representanter från Riksidrottsförbundet och i sammanhanget aktuella förbund och andra berörda organisationer medverka då behovet finns.

Bra, snabbt och nödvändigt jobbat.

 

Han leder sedan i augusti Bingolotto, vilket naturligtvis måste vara det bästa arbete som finns. Tänk att vecka efter vecka kunna konstatera att många välbehövliga miljoner landar hos vårt föreningsliv.

Att det är ett superproffs vi knutit upp bevisas ytterligare av att Rickard Olsson fått uppdraget att leda Fotbollsgalan i TV 4 12 november.

Läste en intressant krönika i helgen. Göteborgs-Postens sportchef Ulf Niklasson efterlyste en idrottsminister i regeringen och att uppdraget inte ingår – som varit senaste åren – att ha det som ett sidouppdrag bredvid att vara socialminister.

Är dels övertygad om att den senare posten i sig är fullt tillräcklig för en heltidssysselsättning – och många övertidstimmar därtill. Dessutom är föreningslivet och idrotten, med allt runt omkring, en så stor del av svenska folkets liv och leverne att det att det borde stå betydligt högre på regeringsagendan än vad det gör i dag.

Jag har påpekat det så ofta att jag nästan börjar bli trött på mig själv, men vi måste inse vilka samhällsbesparingar vårt unika föreningsliv genererar.

Vi måste inse att det inte finns något mer framgångsrikt recept för att motverka exempelvis kriminalitet, missbruk, fysisk och psykisk ohälsa.

Vi måste förstå att det sammanhang som klubbar och organisationer erbjuder är den bästa integration som finns.

Håller med GP-Ulf.

Sverige borde ha en idrottsminister. 

Först av allt måste vi dock bilda en regering.

Följde naturligtvis rapporteringen förra veckan om att Stockholm hade för avsikt att, precis som Milano och Calgary, söka vinter–OS 2026 och fick givetvis frågor på hur jag såg på saken i egenskap av vd för ett företag som främst verkar för det breda föreningslivet.

Visste inte riktigt vilket ben jag skulle stå på.

Ett OS i Sverige för första gången sedan 1912?

Å ena sidan vore det givetvis fantastiskt att få uppleva en av världens tre största idrottsevenemang (sommar OS och fotbolls–VM) i Sverige. Jag gillar dessutom att IOC (Internationella olympiska kommittén) äntligen kommit till insikt att det inte får kosta hur mycket som helst för arrangerade part. Under namnet Agenda 2020 vill de medverka till koncept utan onödiga skrytbyggen och med minsta tänkbara investeringar. Likaså utgår ett bidrag från IOC till arrangerande land på nio miljarder. Nämnas kan att den blågula ansökan hade en totalbudget på 13 miljarder.

Å andra sidan hade ryska Sotji en budget på tolv miljarder 2014. Då allt summerades landade totalsumman på 300 miljarder kronor. Det vill säga, förutom gästarbetare som inte fick betalt, en OS-by i förfall och långt ifrån den turisttillströmning efteråt, vilket var förhoppningen.

De styrande, den nytillträdda grönblå majoriteten i huvudstaden har dock sagt nej till den ansökan som slutligen ska vara inlämnad 12 april 2019 för beslut i juni nästa år. 

Jag kanske varken behöver säga bu eller bä. 

Även om sista ordet i frågan kan vara osagt.

Det är ju inte alltid de där byråkratiska kvarnarna maler snabbt.