Vi måste även lyfta det positiva

2018-12-06 av: Hans Sahlin

Stillasittande i högre grad. Psykisk och fysisk ohälsa som ökar. Elitismen allt längre ner i åldrarna.

Dagliga larm att ta på största allvar.

Men kan vi även lyssna till det goda, det kloka och  det positiva kring ungdomars fritid och föreningsliv?

Måste inledningsvis erkänna att även undertecknad emellanåt lyfter fram det som inte fungerar i vårt samhälle och därmed ibland ”glömmer” det som faktiskt görs, det som motverkar, åtgärdar och därmed förebygger.

Ska bättra mig.

För det finns ju så många sunda synpunkter, idéer och initiativ därute om hur vi ska förhålla oss till barn– och ungdomsidrott, hur vi ska aktivera fler och längre, vad föreningslivet kan göra och att dess viktigaste uppgift är att finnas till för alla.

Vad sägs om att i högre grad lyssna, lära och leva efter det som görs framför att prata om det som inte görs?

Förra veckan berättade jag i min blogg om Eva Ludvigsen i Uppsala, föreningsaktiv och förälder. Hon efterlyste svar om vilken plats det finns även för de som inte siktar mot eliten, de som idrottar för att det är kul och ser gemenskapen som den största anledningen att gå till träningen.

Responsen var omfattande och de goda exemplen/inspelen många.

Här kommer ett till…

På sajten aretseldsjal.se finns en oerhört läsvärd och tänkvärd intervju med Jan-Erik Vaara, flerfaldig svensk mästare i innebandy, landslagsspelare och tidigare förbundskapten för såväl damer som herrar.

En utövare och ledare på elitnivå, med andra ord. 

Som dock står upp för den andra, större och mycket viktigare sidan av föreningsmyntet.

Här är några citat från Jan–Erik som borde upplevas som självklara, men som långtifrån är det: 

Idrotten får statligt och kommunalt stöd. Idrotten ska inte bidra till exkludering och selektering av individer, inte dela in ungdomar i de som ”duger” och som ”inte duger”. En sådan hållning är på sikt katastrofal, inte bara för individerna som blir drabbade utan även för samhället i stort. Det är riktigt illa om vi inom idrotten sänder signalerna att det är okej att behandla barn på det sättet”.

Den som inte köper det ovan sagda ska ägna sig åt helt andra fritidsaktiviteter än de vi på Folkspel verkar för och som präglar våra värderingar.

Samma sak gäller den och de som av någon anledning inte förstår innebörden av följande: 

”I alla föreningar borde det finnas en policy eller åtminstone ett konkret arbete mot toppning i ungdomslag. Klubbar som saknar detta eller som har en policy men inte efterlever den borde varken få anläggningsbidrag, driftsbidrag eller lokalt aktivitetsstöd. Jag tycker det är helt oacceptabelt att föreningar får stöd för ungdomsverksamhet där det ingår toppning och selektering.Att få så många som möjligt att fortsätta med idrott länge, det tror jag också ökar möjligheterna att få en större och spetsigare elit. Och hela samhället vinner på att ha en bred bas av idrottande människor.”

Jag är medveten om att en stor majoritet av alla eldsjälar, föreningshjältar och ideella krafter skriver under på vad som uttrycks. Det jag fastnar för är dock den trovärdighet som skickas genom att det kommer från en person som levt hela sitt idrottsliv på elitnivå, någon som verkligen vet vad som krävs för att ta sig dit, men som ser barn– och ungdomsidrott i ett annat och sitt rätta perspektiv.

Ni hittar texten här

Jag rekommenderar verkligen att läsa hela intervjun med en som kan och vet.

Kloka, förnuftiga och driftiga medmänniskor finns det för övrigt även i Kalix. 

På Töreskolan har ett hälsoprojekt med enkla medel skapat ett bättre studieresultat, utvecklat kamratskapet och inte minst inneburit ett allmänt godare klimat.

Under två år har gemensamma rastaktiviteter höjt betygen och bidragit till en helt annan trygghet för mellanstadieeleverna. En särskild rastaktivist har anställts för att genomföra aktiviteter där alla, oavsett klass och ålder, kan vara med mellan lektionerna.

Resultatet är föredömligt med bland annat umgänge oberoende av ålder, en stillsammare miljö i skolsalen och höjd koncentrationsförmåga.

Allt genom rörelse på rasten, med hjälp av lek och spel.

Måhända enkla åtgärder att prata om och föreslå, sedan handlar det om att genomföra också.

Det är Dagens Nyheter som rapporterar om ett hälsoprojekt där Norrbottens kommuner, Region Norrbotten och Luleås tekniks universitet samverkar under ledning av Catrine Kostenius, professor i hälsovetenskap.

Hon säger till DN: 

”I vår tid är vi väldigt bra på att fokusera på det som inte är bra. Det är i största välmening för vi vill rätta till problem, men det blir inte konstruktivt om det är det enda man ser. Psykisk ohälsa bland unga har utretts i otaliga studier, men om vi i stället fokuserar på och lyfter fram det som fungerar bäddar vi för en positiv förändring.

Jag hör.

Ni ser.

Vi vet.

Det finns oerhört mycket goda initiativ och kunskap därute att ta till oss då det handlar om framtiden för barn och ungdomar, deras fritid, möjlighet till fysisk aktivitet och ett sunt föreningsliv.

Vi får inte glömma att lyssna även till det.

Taggar: