Ännu ett nödvändigt projekt

2018-02-02 av: Hans Sahlin

I veckan har RF (Riksidrottsförbundet) och Bris (Barnens rätt i samhället) gått ut i en gemensam kampanj som heter ”Barnens spelregler”.

För de flesta av oss är det inga nyheter i innehållet. Snarare självklarheter som ingen vuxen individ egentligen ska ha några som helst problem med att begripa.

Nu fungerar det dessvärre inte alltid så.

Varje projekt, som förtydligar om vad barn– och ungdomsidrott i grund och botten handlar om, är av största vikt och kan aldrig upprepas tillräckligt ofta.

Jag läser om de sju punkter som är uppsatta i ”Barnens spelregler”.

1. Alla barn är lika mycket värda och ska behandlas med respekt.

2. Alla barn har rätt att träna och att utvecklas på sina villkor.

3. Alla barn har rätt till stöttande vuxna.

4. Inget barn ska bli utsatt för sexuella övergrepp.

5. Inget barn ska bli utsatt för våld.

6. Inget barn får bli utsatt för mobbing eller sexuella trakasserier.

7. Alla barn har rätt att känna sig delaktiga i sin förening.

Vi har ett stort problem då alltför många inte ens förstår ovanstående, hur tydligt det än framstår för en majoritet.

Jag vet att vårt föreningsliv generellt trycker hårt på värdegrunder och det i slutänden är ute hos alla föreningar man bäst ser till att ovanstående punkter blir just så självklara som de ska är. 

Jag har på senare tid noterat ytterligare ett par väldigt tydliga och konkreta bevis på vilken kraft vårt föreningsliv har.

Tänker på nyligen avslutade handbolls–EM och den svenska spelaren Linus Arnesson. Denne hamnade i ett allvarligt missbruk samtidigt som han spelade med Redbergslid. Klubben valde dock att hjälpa istället för att stjälpa och stöttade sin unga talang och inte att bryta samarbetet,

I efterhand har Arnesson, som numera är verksam i Tyskland, hyllat RIK för den insats de hjälpte honom med.

I veckan läste jag en intervju med Korosh Hatami, fotbollstränare i Norrby från Borås.

Rubriken lyder: ”Jag var så trött på att bära vänners likkistor”.

Hatami hamnade snett, i kriminalitet och i fängelse”, där han dock bestämde sig för ett annat liv.

Kanske hade det inte varit möjligt om inte föreningen Lärje Angered tagit emot Korosh med öppna armar efter avtjänat straff och gett honom ett nytt ledaruppdrag.

Ni hittar den oerhört läsvärda artikeln här: www.expressen.se/gt/sport/jag-var-sa-trott-pa-att-bara-vanners-likkistor/

Trevlig helg.