Vågar vi tro på rent spel?

2018-02-09 av: Hans Sahlin

De olympiska vinterspelen i Pyeongchang är i gång. Vet ni förresten om att OS även handlar om idrott?

Under ett par veckor framöver kommer jag självklart att hålla tummarna för Charlotte Kalla, Frida Hansdotter, Tre Kronor, Sandra Näslund, våra curlinglag och andra alla svenska medaljhopp i de olympiska spel som ska avgöras i Sydkorea.

Inte bara för deras egen del, utan också för alla föreningar där de en gång tog sina första stapplande steg, för alla ideella ledare som hjälpt dem att nå hela vägen.

Sedan kanske inte alla har koll på att det faktiskt ska tävlas i ett antal vinteridrotter under två veckor. Jag är personligen både trött och ledsen, till och med en aning desillusionerad inför det som egentligen ska vara en fantastisk fest och en höjdpunkt att se fram emot vart fjärde år.

Inför invigningen har förhandssnack och skriverier kraftigt dominerats av doping, av nya avslöjanden, av skiljedomstolar och så vidare.

Art bekämpa fusk är en av idrottens viktigaste uppgifter framöver för att ta tillbaka den trovärdighet som är ett måste för överlevnad.

Jag har tidigare hyllat regeringens och Riksidrottsförbundets uttalade krafttag mot så kallad matchfixning, vilket i grunden är det kanske enskilt största hotet mot idrottsrörelsen och föreningslivet med allt vad det står för i form av exempelvis fair-play, ärlighet och kamratskap.

Även i den frågan sker dock saker som får mig att bli än mer orolig istället för tvärtom.

Jag hörde talas om en incident då Örgryte hade sin matchpremiär för säsongen och som jag ställer mig oerhört frågande till. Motståndare var division 2-laget Sävedalens IF, som givetvis var laddade till tänderna mot ett klassiskt gäng som spelar två divisioner högre upp. En av de yngre pojkarna till och med så adrenalipåslagen att han fick rött kort efter bara 20 minuter.

Naturligtvis ska det vara färdigspelat efter en förseelse domaren betraktar som grov. Men i alla andra träningsmatcher jag sett genom åren (och de är många…) har det lag som åkt på en utvisning fått ta in en annan spelare.

En träningsmatch är ju precis vad det låter som. En träning i att spela match.

I det här fallet vill verkligen alla – inte bara Sävedalen – att den hetlevrade ynglingen skulle få ersättas av en annan spelare.

Örgryte önskade så.

Publiken ville det.

Allt i syfte att få till träningsmatch på normala villkor.

Så blev det inte.

Domaren meddelade att nya regler gäller. Även i träningsmatcher får man klara sig med tio spelare vid ett rött kort.

Så långt är jag med. Det skulle kunna vara en metod för att motverka sånt som inte hör hemma på en fotbollsplan.

Då jag hör att domaren vidare hänvisade till att matchen är ett spelobjekt och att det är därför tävlingsregler gäller fullt ut, då blir jag riktigt orolig.

Vi pratar om en träningsmatch i februari mellan ett lag från superettan mot ett från division 2 som uppenbarligen går att ”betta” på och att det är ett faktum som står över allt och alla.

Spelare. Ledare. Publik.

Om det nu ska tas krafttag mot matchfixning från regeringshåll är de ovan beskrivna direktiv som gäller ingen bra start.

Vi på Folkspel håller som bäst på att sammanställa hur stort överskott som vi levererat till föreningslivet under 2017.

Klubbar och organisationer i Västra Götaland har tjänat ihop 35 miljoner under året, Skåne får 18 miljoner.

Det är viktiga medel till en fantastisk verksamhet.

Det är bidrag till goda värderingar, fair play, blågula OS-medaljer och till och med utbildande träningsmatcher.

Det är bidrag som aldrig får uppmuntra till fusk, utan bara rent spel.

Heja Sverige och föreningslivet.