Reflektioner en vinterdag

2018-03-01 av: Hans Sahlin

Vad kan man få ut av en dag innehållande snökaos och tio minusgrader?

Kanske ett värmande exempel på en skola i framkant, ett halvljummet politiskt beslut och ett iskallt konstaterande om vuxna människors beteende.

En helt vanlig – låt vara ovanligt kylig – vinterdag i slutet av februari. I ett av mina husorgan läser jag om saker som både roar och oroar.

Glädjande är att allt fler skolor tar egna initiativ till ökad rörelse och vardagsmotion för sina elever.

På Beda Hallbergs gymnasium i halländska Kungsbacka har pulsträning införts tre dagar i veckan. Innan mattelektionen startar på morgonen genomförs en fysisk aktivitet.

Resultatet har haft en tydligt positiv effekt på efterföljande ämne.

Den kommunala skolan startade hösten 2016 med att införa pulsträning och dela upp veckans sedan tidigare långa och enda idrottslektion i tre kortare och intensivare pass.

Svårare än så behöver det inte vara om bara ambitionen och viljan finns.

För det går tyvärr att göra saker och ting krångligare än nödvändigt. Åtminstone om vi ska tro Alliansen i landets näst största stad, som i en debattartikel i Göteborgs-Posten anklagar de rödgröna för att sakta men säkert administrera ihjäl föreningslivet.

Möjligen är tanken god.

De rödgröna sägs vilja stimulera föreningar genom att betala ut extra anslag beroende på hur många bidragsgodkända medlemmar som kommer från socioekonomiskt utsatta områden. Det i sin tur är en modell som kräver en registrering av personnummer av barn och ungdomar.

För det första är det inte givet att alla av olika skäl varken vill, kan eller får lämna ut den formen av identifiering. Sedan är det enklare sagt än gjort att samla in alla uppgifter och sedan få dem vidare till rätt instans, det vill säga om man vill ta del utav av de medel som betalas ut (hör gärna av er om exempel på någon som inte har det behovet…).

Dessutom ser i varje fall jag en sorts diskriminering i det här fallet.

Ni som läser min blogg regelbundet vet att jag håller föreningslivet som den överlägset viktigaste aktören i fråga om exempelvis integrering och att det inte finns någon som gör en större samhällsinsats. Inte minst i stadsdelar med ett tuffare klimat än andra.

Därmed inte sagt att förutsättningar ska försämras i de områden där medelinkomsten är högre och arbetslösheten lägre.

Vi är många som lyfter fram och signalerar om en allt mer utbredd fysisk och inte minst psykisk ohälsa som drabbar allt fler ungdomar.

Jag vet.

Ni vet.

Den förekommer överallt och styrs inte av taxeringskalendern.

Summa summarum av en kanske bra idé på planeringsstadiet, tillsammans med det administrativa kaos som Alliansen beskriver, landar naturligtvis på alla de vi på Folkspel trivs med att benämna som eldsjälar, de stora hjältarna utan vars insatser vårt föreningsliv skulle gå under.

Merparten av alla ideella ledare lägger givetvis inte ner flera timmar i veckan på sin förening för att vända papper och ta hand om administration.

Jo, förresten, det kanske de gör. För att de måste.

Men det är inte därför de håller på.

De finns för att leda och utveckla verksamheten.

De finns där för att stimulera ungdomar till ett livslångt aktivt liv.

De finns där för våra, era och andras barn.

Inte för att snärjas ytterligare i en redan stor härva av papperstrassel.

Gör om.

Gör rätt.

Gör nu.

Till sist noterar jag denna dag att var femte domare i Västergötlands fotbollförbund har slutat på bara två år.

Det främsta skälet till den dramatiska minskningen uppges vara det klimat som är upplevs kring och under matcher. Exempelvis med föräldrar som, minst sagt, uppträder olämpligt.

Fortsätt så – sedan kan ni ta hand om pipan själva inom en inte alltför avlägsen framtid.