Vi är många som undrar, Löfven

2019-02-07 av: Hans Sahlin

Om någon kan påvisa för mig en viktigare samhällsaktör än föreningslivet lovar jag att upphöra med mitt oupphörliga tjat. 

Så länge det inte sker håller jag dock med Göteborgs-Postens Ulf Niklasson och många andra.

Varför har vi inte en idrottsminister på heltid?

 

Ingen annan aktör gör så mycket för så många som föreningslivet och idrottsrörelsen.

Man kan givetvis anse att mor och far, har ett stort ansvar för sina barn, för deras uppväxt, vanor, beteende och så vidare.

Absolut. 

Tyvärr funkar det av olika skäl inte så i alla familjer.

En och annan påpekar helt korrekt att skolan även har en uppfostrande roll i sammanhanget. 

Instämmer.

Men som huvudsyfte att förmedla kunskap, lära ut studieteknik och att inspirera till goda resultat.

Därutöver kommer allt det där andra som krävs för att bli det vi kallar en god och sund samhällsmedborgare.

Det som vårt föreningsliv tar hand om och så har gjort sedan slutet av 1700-talet då den organiserade idrotten i modern mening började ta form. Exempelvis bildades landets äldsta kvarvarande idrottsförening 1796 i och med grundandet av Upsala simsällskap.

Allt sedan dess har denna folkrörelse motverkat utanförskap och samtidigt varit den bästa medicinen mot fysisk och psykisk ohälsa.

Vi har i perioder tagit emot människor som lämnat Ungern (50-talet), Finland (70-talet), Balkanländerna (90-talet) till dagens flyktingvåg från främst Syrien och Afghanistan. 

Jag har inga siffror på hur många av dem som hittat sin väg in i det svenska samhället genom det lokala föreningsliv som finns på alla orter, men garanterar att det är oerhört många och att det inte finns något effektivare medel mot segregation än välkomnande och omfamnande klubbstugor, hängivna ledare, outtröttliga eldsjälar och inte minst nya lagkamrater och vänner.

Bara de 73 riksorganisationer vi representerar har över fem miljoner medlemmar. Det finns mer än 20 000 föreningar med olika idrotter i vårt land.

I min värld motiverar det gott och väl en idrottsminister som är just idrottsminister med allt vad de innebär. I den rollen ingår dock inte att samtidigt ansvara för övrig kultur samt demokratifrågor. Jag är övertygad om att Amanda Lind är en oerhört kompetent politiker. Däremot lika lite som alla andra den övermänniska som krävs för att sköta tre så breda områden på ett tillfredsställande vis. 

Finns det någon som ändå inte förstår den kraft och i vilken omfattning föreningslivet bidrar kan jag bara hänvisa till den rapport som kom från Statistiska centralbyrån häromveckan och som berättade att de 676 miljoner timmar som levererades genom ideellt arbete 2014 uppnådde ett värde av 31 miljarder kronor.

GP–Ulf avslutar sin krönika med ett konstaterande enligt följande apropå på den nya regeringsbildningen och dess avsaknad av en idrottsminister:

”Stefan Löfven, varför tog du inte den chansen!”