Vad är ett sunt liv värt, egentligen?

2019-03-28 av: Hans Sahlin

Det är glädjande att se fler ta ett växande samhällsproblem på allvar. Det är ledsamt att pengar är viktigare än hälsa. 

Sedan en tid tillbaka har det faktum att vi rör på oss i alldeles för liten utsträckning fått allt större fokus.

Fler debatter, högre röster och en ökad medvetenhet. 

Vi hör våra styrande och folkvalda åtminstone prata om problemet.

Vi läser om skolor, vilka inför nya rutiner i syfte att att stimulera fysisk aktivitet.

Vi möter dagligen ideella hjältar som med olika projekt tar ansvar för våra barn och ungdomar, för vår framtid.

Olika insatser som glädjer mig enormt.

Lika nedstämd blir jag dock av att höra om de återkommande bakslag som alltför ofta dyker upp.

 

Från vår huvudstad rapporteras det att antalet idrottsanläggningar per 100 000 invånare är minst i hela landet. Det sägs bland annat att 5 000 barn– och ungdomar i Stockholmsregionen står i kö för att ägna sig åt gymnastik. Bristen på ytor ser i nuläget ut att hålla många av dem i väntans tider istället för den aktiv fritid alla bör ha rätt till.

Utöver ovanstående är ett flertal av de hallar och idrottsplatser som finns i stort behov av upprustning och renovering. Problemet är att fastighetskontoret, som underhåller Stockholms stads anläggningar, saknar en kvarts miljard i sin budget. 

Utan pengar inga åtgärder.
Konsekvensen blir istället att stänga ner verksamheten på ett antal platser. 

I landets näst största stad meddelar Idrotts– och föreningsnämnden att det finns ett underskott på 25 miljoner. 

Det innebär omedelbara nedskärningar i Göteborg.

Möjligheten till gratis bad för barn och unga slopas. 

Minskade resurser till projekt och utredningsuppdrag.

Stängda (eller senarelagd öppning) av kommunala gym.

Minskad budget för investeringsbidrag och planerade underhåll.

 

Jag inser naturligtvis att det inte är så enkelt och att resurserna måste komma från någonstans, att det finns otaliga hål att fylla igen i vårt samhälle.

Vi måste ge våra äldre människor betydligt värdigare förutsättningar.

Vi måste komma till tals med våldsutvecklingen och gängkriminaliteten.

Vi måste ta tag i den skrämmande ökningen av psykisk ohälsa, inte minst bland unga.

Men för mig hänger allt det där på något vis ihop.

Klart att pensionärer ska ha möjlighet att såväl simma som lyfta skrot – ett friskt och aktivt liv även upp i åldrarna tjänar samhället på i längden.

Att föreningslivet spelar en oerhört stor roll för att 

våra barn ska välja den goda vägen i livet som vuxna behöver jag knappt påpeka. Inte heller vad ett sammanhang och en tillhörighet kan innebära för den med dåliga dagar.

Vad får en sund hälsa och en god samhällsmedborgare egentligen kosta?