Låt det bli en fotbollsfest som inspirerar

2019-06-04 av: Hans Sahlin

Ingen riktig sommar utan ett mästerskap och ett fotbollslandslag att hålla tummarna för. 2019 är det damerna som spelar VM i Frankrike.

För oss redan frälsta på läktaren – och förhoppningsvis till att locka fler aktiva framöver.

1984 arrangerades det första Europamästerskapet för damer, 1991 innebar VM-status och 1996 i Atlanta var det premiär i olympiska sammanhang.

Och tänk att våra blågula tjejer aldrig misslyckats med att kvala in till något slutspel i de tre stora turneringarna.

Det är ett magnifikt facit och en del av oss minns att Sverige och Pia Sundhage i en klassisk match på Kenilworth Road i Luton kunde avgöra på straffar – och skriva global fotbollshistoria som de första vinnarna i ett stort mästerskap.

Mycket har hänt sedan dess och inte minst har konkurrensen hårdnat betydligt.

I dag ser vi att stora ”herrklubbar” som exempelvis Manchester City, Paris SG, Barcelona, Bayern München och Juventus har damlag och som i allt högre grad får de förutsättningar och resurser som de förtjänar.

Det internationella förbundet FIFA har deklarerat att antalet utövare i världen genom olika projekt och satsningar ska bli dubbelt så många till antalet under den närmaste tolvårsperioden, från 30 till 60 miljoner.

Utmärkt och inte en dag för tidigt.

Damfotbollen växer internationellt så det bara sjunger om det.

Allt fler på elitnivå får möjlighet att leva på sina färdigheter.

I den svenska truppen, som inleder VM mot Chile tisdag 11 juni, är nio av de 23 spelarna verksamma som utlandsproffs.

Samtidigt hade de utan hjälp av sina ideella ledare och mindre föreningar inte tagit plats på den scen som väntar de närmaste sommarveckorna. Moderklubbar som bland andra Gantofta IF (Caroline Seger), Falköpings KIK (Madelen Janogy), Sundsvall DFF (Hanna Glas), Torup Rydö (Olivia Schough) och SK Servia, (Linda Sembrandt), får aldrig glömmas bort då vi håller tummarna för våra folkkära landslag.

De som på gräsrotsnivå bygger såväl bredd som elit.

Och i det sammanhanget hör jag rapporter som oroar.

Radiosporten berättade tidigare i våras om tillståndet på damsidan i Västmanland. Av de 37 lag som var aktiva 2009 återstår i dag endast 14. Vidare rapporterade deras kartläggning om att sju av landets distrikt redovisar en kraftig minskning av aktiva och att var fjärde damlag i Sverige upphört med sin verksamhet samt att en stor del slutar att spela då de fyllt 15 år. 

Av hela mitt idrottshjärta önskar jag Kosovare Asllani och de andra alla framgång och en ny fotbollsfeber i sommar–Sverige.

Men kanske ännu hellre att de inspirerar fler till att börja spela och färre att sluta.

Ni kanske uppmärksammat att Folkspel gått in som en partner till Idrottsmuseet i Göteborg.  Utöver en skatt av utrustning, medaljer, bucklor, bilder och annat som kan kopplas till fantastiska prestationer genom tiderna, utser stiftelsen, som drivs av den ideella föreningen Idrottsmusei Vänner, varje år sedan 1999 utövare och ledare till ett eget ”Hall of Fame”.

2019 tillfaller denna hedersutmärkelse Daniel Alfredsson (ishockey), Kent Andersson (roadracing), Anders Hellgård (innebandy), Robert Kronberg (friidrott) och Petra Ericsson (bågskytte) samt ledarna Stefan Albrechtsson (handboll), Bettan Andersson (boxning) och Alvar Berglund (brottning).

Det som jag främst tänker på då jag ser namnen och vilka idrotter de representerat är den fantastiska mångfald vi ser.

Nio välförtjänt hedrade idrottsprofiler – lika många olika sporter.

Det unika och breda föreningslivet levererar i vanlig ordning.

Både historiskt och i ett kommande världsmästerskap.

Ni är många som är värda en extra god nationaldag.