En årstid jag längtat efter

2019-08-28 av: Hans Sahlin

Vår bästa tid är höst. Åtminstone enligt mig – och föreningslivet. Tänk så många unga pojkar och flickor som äntligen får tillträde till det bästa och roligaste som finns. Till något de förhoppningsvis bär med sig för alltid.

Vet att många av er sörjer att sommaren snart är över. Att sol och bad är ett avslutat kapitel för den här gången. Åtminstone i vår lilla del av den stora världen. För mig innebär dock slutet av augusti och inledningen av september starten på det mesta och bästa.

De europeiska fotbollsligorna, absolut. Inte minst Premier League och ett vitt Londongäng. Men det är framförallt en högtid för det svenska föreningslivet. För flickor och pojkar i förskoleåldern som tar sina första steg i den lokala föreningen. Där lek och lust är redskapen som ska få dem att aldrig vilja sluta med fotboll, basket, innebandy, ishockey eller vad man väljer i det breda utbud som finns och erbjuds. 

Idrottens Dag en mötesplats att testa olika idrotter

Vill också passa på att lyfta den satsning som Riksidrottsförbundet under hösten gör med Idrottens Dag och där Folkspel är med som stolt samarbetspartner.  Den syftar till att välkomna fler till den bästa och viktigaste rörelse som finns. På olika platser i hela landet är tanken att besökarna ska inspireras till en aktiv livsstil.

Aktiviteterna som erbjuds har sin grund i rörelseförståelse. Utöver den fysiska delen ska även sociala och psykiska förmågor stimuleras och utvecklas. Det kommer naturligtvis att vara en mötesplats där det finns möjligheter att testa olika idrotter, men även arrangeras samtal om hur idrottsrörelsen ser ut i framtiden och hur vi ska verka för att fler ska erbjudas en meningsfull fritid livet ut.

Här hittar du alla Idrottens dag som arrangeras under 2019.

Rekommenderar verkligen ett besök på en plats nära dig.

Föreningslivet behöver många och starka krafter

Det gäller för övrigt även ett antal ledare i södra delen av vårt land, som uppenbarligen och överhuvudtaget inte förstått vad föreningslivet handlar om och är till för.

Läser i Aftonbladet om en match som spårade ur fullständigt.

Pojkarna det handlar om är nio år och spelar givetvis fotboll för att det är så kul. Flickan som dömde är 14 år – och har hittat ett intresse alla måste hjälpa till för att uppmuntra. Har svårt att tro att någon av ovanstående ungdomar uppskattade att ledare från de båda lagen bestämde sig för att slåss istället för att uppmuntra, leda och vara goda förebilder. I texten framgår att ingen riktigt vet i vilken omfattning slagsmålet utspelade sig. Som om det skulle spela någon som helst roll i sammanhanget.

Vi måste fortsatt vårda och värna en unik och livsviktig företeelse. Föreningslivet behöver därför många och starka krafter.

Möjligen inte riktigt alla.