Nu måste något hända

2019-09-04 av: Hans Sahlin

Jag kanske slår in öppna dörrar. Jag kanske upprepar något som alla redan vet och vad de, utefter det inträffade, föreslår. Kanske är tvåa på bollen, helt enkelt.

Tar det.

Bara något händer. Här. Nu.

 

Dödskjutningar i framförallt våra storstäder har på senare år dessvärre blivit vardagsmat. Företrädelsevis handlar det om unga pojkar med hela livet framför sig, någons söner, syskon och vänner går bort, något vi längre knappt reagerar över.

Då en nybliven och välutbildad mor – med sitt barn vid bröstet – skjuts ihjäl på öppen plats och där det tilltänkta offret sägs vara någon helt annan, då däremot blir det på riktigt. Det förstärks någon dag senare då det inträffar ännu ett mord på en 18-årig kvinna som skjuts och där måltavlan egentligen misstänks vara en kriminell man.

 

Jag har i så många år hört presstalespersoner, kriminologer och andra experter lugna svenska folket med att det är ytterst ovanligt att oskyldiga råkar illa ut i de uppgörelser och hämndaktioner vi allt oftare ser.

 

Nu går det inte längre att säga så.

Nu går det inte längre att gömma sig bakom det.

Omedelbart efter de båda dåden blev det också fart på de styrande i vårt land.

Ska vi våga tro att våra politiker på allvar börjar inse att polismyndigheten behöver ökade resurser?

Ska vi våga hoppas på att våra politiker på riktigt verkar förstå att gatuvåld, gängkrig och dödliga uppgörelser på gator och torg till varje pris måste bekämpas?

Ska vi lita på att våra politiker intar en samsyn där de ska enas och diskutera sig fram till åtminstone en plan?

Hoppas att det, som så ofta, inte stannar vid tomma ord och verkningslösa löften.

 

Det föreningsliv vi på Folkspel företräder är en del av ett bättre samhälle, det är min fasta övertygelse och torde inte undgått någon som med någorlunda regelbundenhet följer den här bloggen.

Vi måste tillsammans kunna erbjuda våra ungdomar tillträde till ett sammanhang där goda värderingar styr, till en meningsfull fritid där bland annat respekt för andra står i centrum. Till ett sammanhang där det goda råder, till en hälsosam och utvecklande miljö, både fysiskt och psykiskt. Till vårt unika föreningsliv.

I min värld är det en samhällsspelare som bidrar med mer än någon annan aktör.

Det gäller för övrigt inte enbart för att motverka det dödliga våld som blivit en regel snarare än ett undantag.

Regeringen fick häromveckan ta del av en rapport om att den psykiska ohälsan ökar och så har gjort hela tiden sedan 2007, det vill säga under snart en tolvårsperiod.

Då uppgav exempelvis 34 procent att de upplevde problem med stress. I dag är siffran uppe i 49 procent.

Största ökningen har skett bland unga flickor. 60 procent uppger i den senaste undersökningen att de har problem med stress och dessutom att de har för lite fritid.

Ett fungerande och attraktivt föreningsliv är i min värld den överlägset bästa medicinen även mot psykisk ohälsa. Vi är många som inser det, men vi måste få ännu fler att förstå.

Nu

 

Därför slår jag gärna in öppna dörrar.

Eller för den delen är tvåa på bollen.

Bara något händer.