"Blir varm i hjärtat av det engagemanget"

2017-08-11 av: Hans Sahlin

Sommaren går mot sitt slut. Då laddar Folkspel laddar för säsongspremiären av Bingolotto söndag 20 augusti – och för att generera nya miljoner till det föreningsliv som fortfarande är unikt.

Så är semestertider snart över. Ute i landets alla föreningar är det åter full fart inför höstens aktiviteter.
Det ska arrangeras cuper och spelas seriematcher, det ska tävlas, det startas startas upp nya verksamheter för de yngsta deltagarna. 

Det ska i styrelserum planeras, projekteras och presenteras olika lösningar och förslag på hur verksamheten ska fortgå och förhoppningsvis utvecklas.
Det ska dessutom – inte minst – jagas intäkter för att kunna erbjuda både det ena och andra ovan beskrivna.

Jag vet hur tufft det är, men också att alla ideella insatser är helt avgörande för att vi även i fortsättningen ska kunna kalla vårt föreningsliv unikt.
För att även framöver ta ansvar för integration, hälsa, gemenskap och allt annat som hör en sund fritidsverksamhet till.
Det är enbart därför vi på Folkspel finns till. För att bidra med ekonomisk hjälp och goda intäkter via våra produkter.
Sedan kan man förstås hoppas på lite draghjälp av stat, kommun och våra styrande.

Jag läste nyligen en intervju med Björn Eriksson, ordförande i Riksidrottsförbundet, som hoppas att idrotten och föreningslivet ska få det utrymme det verkligen förtjänar i debatten fram till valet hösten 2018.
Bland annat lyfter Eriksson åter fram en fråga (som han tog upp redan i slutet av 2016) som är kopplad till bostadspolitiken, men som självklart också kan och ska knytas till ett folkhälsoperspektiv.
Vi hör dagligen om nya och stora byggprojekt i en tid då det är brist på bostäder.
Vi hör om nya stadsdelar handel– och butiksverksamheter, dagis, skola, helt enkelt att serviceinrättningar blir en viktig del av den nya och moderna gatubilden.

Däremot nämns sällan eller aldrig grönområden, idrottsplatser eller spontanplatser i sammanhanget, ytor som främjar breddidrott, som lockar till rörelse och hälsa.
Något som gäller för både små och stora, unga som äldre.
Kan bara instämma i vad vår RF-ordförande säger.
Glöm inte bort folkhälsan i allt nyskapande och byggande. 

Har givetvis följt två världsmästerskap under sommaren.
Först simning, sedan friidrott.
Vad säger man om Sarah Sjöström, tre guld och ett silver på det VM (lång bana) som jag räknar som det riktiga? För att inte tala om alla rekordtider såväl under mästerskapet som i efterföljande tävlingar.
Makalöst duktig.

Som individuell idrottsutövare är det givetvis hennes ambition, sitt egna driv och en målmedvetenhet utöver det vanliga som ligger bakom framgångarna. Men jag hoppas och tror också att många ledare och tränare i Södertörns SS stolt känner sig delaktiga i vartenda ett av de gyllene simtagen.

Samma sak med diskusbjässen Daniel Ståhl, silvermedaljör i London i en gren där vi väl inte varit med i matchen sedan Ricky Bruchs glada dagar.
Sträck på er alla ideella ledare i Spårvägens FK.

Att få fram stjärnor som fyller oss i vardagsrummet och på de stora scenerna runt om i världen är en del av vad ett fungerande föreningsliv bidrar med.
Sedan finns det givetvis en helt annan, men precis lika viktig sida av de guldmynt vi så gärna smakar på.
Den som sällan får de stora rubrikerna.
Den som gör en samhällsinsats vilken inte går att räkna i pengar.
Den som får oss att osökt tänka på det där goda ordet eldsjäl. 

Det är här Jaandree Borelius från Angered i Göteborg, som jag nyligen fick höra talas om, kommer in i min sommarbild.
I början av 2016 initierade hon en ideell förening som heter Rampen Community. Syftet var – och är – att ge flyktingflickor möjlighet att bli en del av ett sammanhang genom exempelvis föreningsidrotten, att minska socialt utanförskap och segregation.
Är övertygad om att de flesta av er läst eller sett inslag om idrottsklubbar runt om i landet som öppna sina lokaler för ensamkommande pojkar. 
Betydligt mer sällan hör vi om fotbollsföreningen på orten som bjuder in tjejer i samma situation.
Dessutom är det en grupp som blivit en större del av asylsökande jämfört med pojkar, sett till tidigare.
Ett drygt år efter starten har Rampen nått ut till över 200 tjejer i sin fotbollsverksamhet, där de erbjuder en social verksamhet med allt vad det innebär form av exempelvis hälsa och kamratskap.
Förra sommaren hade föreningen lyckats engagera 83 procent av de ensamkommande flickor som anlänt till Göteborg med omnejd. Tanken är sedan att de ska fortsätta med sin fotboll ute hos de många föreningar som finns i distriktet.
Jag blir varm i hjärtat av det engagemang som Rampen står för.

Här kan du läsa mer om Rampen Community: https://www.facebook.com/rampenco/

 

Kommentarer:

Skicka en kommentar
Användarverifiering Bild för användarverifiering