”Inte värdigt vårt föreningsliv”

Antal träningstider som motsvarar efterfrågan minskar i alltför snabb takt. De anläggningar som redan finns är dessutom i stort behov av omvårdnad. Vilka som drabbas hårdast? Vår unga generation.

Bristande träningstider och anläggningar

Riksidrottsförbundet rapporterar att var fjärde idrottsförening tvingas tacka nej till nya medlemmar på grund av platsbrist och därmed tider. Karl–Erik Nilsson, sedan i våras ordförande i Riksidrottsförbundet, är medveten om problemet och berättar att vi ligger 25 år efter Danmark i att samla kunskap och stimulera nybyggnation av anläggningar som motsvarar det behov som finns. En enkät från ifjol påvisar att en av fyra idrottsföreningar inte kan ta emot nya medlemmar. Störst problem är det i större städer.

Ungdomars behov av träningstider

Dessutom drabbas våra ungdomar. Nästan hälften – 43 procent – av de föreningar som riktar sig till barn och ungdomar upplever ett stort behov av fler tider.
För att upprätthålla den fysiska och psykiska status vi ser som så viktig för hälsan.
För att ingå i en gemenskap och en meningsfull fritid.
För att bli goda samhällsmedborgare.
För att ha sin givna plats i den folkrörelse vi håller så högt.

Att inte kunna erbjuda våra nya generationer en plats i föreningsliv är naturligtvis inte värdigt den rörelse vi alltid håller som unik.
Än värre blir situationen ovan av att renoveringsbehovet i fråga om befintliga anläggningar växer oroväckande fort, ännu ett problem som RF och Karl–Erik Nilsson tar upp här. 
Ska vi åldersbestämma ett flertal av landets kommunala idrottsplatser blir det som 50-plussare. De byggdes på 60– och 70-talet och behöver minst sagt vård och omsorg, ett ansvar som vilar på såväl stat som kommun. Även föreningsägda idrottsplatser behöver första hjälpen i sammanhanget. I Halland exempelvis har en genomlysning gjorts på anläggningar i klubbarnas egen regi.
Två av tre är i behov av större åtgärder och några av dem är rena rivningsobjekt. 
Det är inte heller värdigt det föreningsliv vi håller som unikt.

Nyligen meddelade regeringen att ett bidrag på 80 miljoner kronor nästa år betalas ut för att användas i förebyggande insatser mot gängkriminalitet med fokus på utanförskapsområden. Satsningen är långsiktig med ytterligare 150 miljoner i stöd 2025 och en lika stor summa att använda 2026, det vill säga totalt 380 miljoner under en treårsperiod.

Då – det har ni hört från mig förut – föreningslivet är den bästa vägen bort från våld och kriminalitet hoppas jag verkligen att bristen på ytor och därmed träningstider samt uppdateringen av befintliga anläggningar finns med då medlen ska fördelas.

Det vore värdigt föreningslivet.