”Folkspel har haft en betydande roll”
Kajsa Bergqvist är ny förbundskapten för svensk friidrott. Med egna erfarenheter hoppas hon kunna hjälpa framtidens stjärnor. En av världens bästa höjdhopperskor genom tiderna lyfter också Folkspels betydelse i föreningslivet.
Hur känns det nu att ha tagit över flaggskeppet som kapten, Kajsa?
– Jag har fått komma in i helt nya rutiner, gå upp tidigt varje dag och sedan åka till jobbet. Jag hade inte förväntat mig att rollen som förbundskapten innebar så mycket administrativt arbete. Det var ju inget man tänkte på som aktiv, då såg man ju bara förbundskaptenen på mästerskapen i stort sett. Nu planerar vi för 24 olika mästerskap under 2022. Allt från kontakter med aktiva, tränare, förbund, budgetarbeten och resor. – Som aktiv tycker jag att man borde få allt serverat, men jag har tänkt tillbaka mycket på min egen karriär. Då var det alltid någon annan som skulle fixa och trixa med det där. Just nu är jag en av dem som bara ska se till att allt löser sig.
– Först nu förstår jag hur mycket jobb som krävs bakom alla aktiva. Är det då en stor grupp som ska resa iväg och tävla, exempelvis Finnkampen, är det en stor apparat att dra runt. Resor ska bokas till både aktiva och tränare, kläder ska fixas så att alla har de storlekar de behöver. Även ett medicinskt team ska finnas på plats och allt ska rymmas inom en rimlig kostnad.
Jag är ödmjuk inför min nya uppgift och tror att det kommer ta minst ett år innan jag blir varm i kläderna.
Tidigare i november presenterade ideella Folkspel ett överskott på osannolika 352 miljoner kronor. Hur ser du på det?
– Man kommer långt på ideellt engagemang, men någonstans måste det också finnas ekonomiska förutsättningar i en förening för att man ska kunna utvecklas, åka på träningsläger, att tränare och kansliet kan drivas runt. Friidrotten har traditionellt inte tagit ut speciellt mycket i avgift för att utöva idrotten, vilket jag tycker är bra. Därför behövs det pengar utifrån och där har Folkspel haft en betydande roll.
– Jag har själv sålt Bingolotter för min förening, Tureberg Friidrott, genom åren och det gav en känsla att man var delaktig och att alla fick hjälpa till. Vi hade ett litet bås i Sollentuna centrum där vi stod och sålde. Vi gick på scheman och det gav en härlig gruppdynamik, det var en skön känsla att vara del av Tureberg.
Man tänkte inte så mycket på klubbens totala budget. men däremot på att man gjorde en insats.
När man var i ungdomsåren så var det stort att få åka på läger och det betydde så mycket att kunna ha möjligheten att göra det tack vare föreningens ekonomi.
På vilket sätt har dina år som expertkommentator påverkat ditt beslut om framtiden inom friidrotten?
– Att ta klivet in i rollen som förbundskapten är en otrolig utmaning och sett ur ett större perspektiv så trodde jag aldrig att jag skulle finna ett intresse inom idrotten igen efter det att jag slutade min karriär. Jag kände mig less på allt och snudd på utbränd. Det tog många år innan jag slog på TV:n och började titta på friidrott igen.
När jag sedan tackad ja till att engagera mig som expertkommentator för SVT fick det mig att åter känna kärleken till friidrotten.
Där föddes drömmarna om att göra något mer och tankarna på att ta över som förbundskapten en vacker dag hade satt sitt frö.
Under mina tio år som expertkommentator så breddades också mitt intresse för andra grenar än höjdhopp och det kommer väl till pass nu i mitt arbete som förbundskapten.
På vilket sätt kan du dra nytta av dina egna erfarenheter som offentlig person för att hjälpa framtidens friidrottsstjärnor?
– Det finns mycket att jobba på inom mediala frågor för att kunna skydda sig. Exponeringen har växt enormt och det man kan kontrollera själv kan man förhålla sig till. Resten får man lära sig att hantera.
Jag själv mådde dåligt av att läsa allt som skrevs om mig, även om det var 99 procent positivt. Det kändes som jag läste om en annan person än mig själv.
– Jag hade ett enormt behov av att ha en privat integritet. På arenorna älskade jag uppmärksamheten och ville ha allt fokus på mig, men när jag var och handlade i matvarubutiker så fick jag panik om folk kände igen mig och pekade åt mitt håll. Det där påverkade mitt psykiska mående och det gäller att hitta en balans.
Idag finns ett ansvar hos förbundet att hjälpa till för aktiva som behöver stöttning. Det saknade jag på min tid.
Vilka styrkor hos dig kommer du kunna bidra med för att lyfta friidrottslandslaget?
– Jag har själv varit i de flesta situationer under tävlingar och den pressen man är under, dels förväntningarna från sig själv, men också från andra. Där hoppas jag kunna stötta på ett bra sätt utifrån den erfarenhet jag har. Det är också där jag hoppas kunna göra stor skillnad. En utmaning med mitt nya jobb är att, trots många olika viljor, kunna bygga en gemensam laganda.
Jag ser fram emot att jobba nära de aktiva och deras tränare. Att få vara en del av resan till mästerskapen och särskilt under deras prestationer.
Trots att Kajsa nu tagit ett stort kliv in i idrottens finrum som förbundskapten så klappar hjärtat fortfarande för hemmaklubben Tureberg Friidrott. Denna förening som fostrade Kajsa till stjärnan hon blev.
Vem vet, det kanske inte hade varit möjligt att nå toppen om inte Kajsa hade stått på torget och sålt Bingolotter på helgerna.
Tänk på det nästa gång du väljer att köpa en Bingolott, det kanske är av en blivande världsstjärna.