Världsstjärnan vill bidra till att rasism tas på större allvar inom idrotten

Jamina Roberts är ny ambassadör för Årets Eldsjäl i kategorin Årets Idrottsförening. Hon är även en av världens bästa handbollsspelare.
Trots det har hon fått utså mycket mer än många andra.

– Det är viktigt att inte se mig som ett offer. Däremot vill jag gärna bidra till att ta rasism på större allvar.

Öster om Göteborg ligger Jonsered. Ett klassiskt brukssamhälle som blomstrade med textil– och verkstadsindustri på 1800-talet. Det vore ingen överdrift att påstå att den lilla orten med sina charmiga tegelbyggnader i dag, då verksamheten från ett tidigare århundrade, allt jämnt är en homogen del av vårt samhälle. Åtminstone var det så på 90-talet.

– Jag växte upp här då och var väl typ den enda med annorlunda hudfärg, det kanske fanns ytterligare någon, berättar Jamina Roberts, en av våra största idrottsprofiler. Jamina är dessutom ambassadör för kategorin Årets Idrottsförening, som Folkspel och Riksidrottsförbundet utser tillsammans och där kriteriet för 2022 är att motverka och aktivt stå upp mot rasism.

- Det är viktigt att inte se mig som ett offer. Däremot vill jag gärna bidra till att ta rasism på större allvar.

Mamma Gunilla och pappa James bor kvar, rakt över huvudgatan från den skola Jamina gick i upp till årskurs 5. James var en sjöman från Aruba i Västindien som mönstrade av i hamnstaden Göteborg, träffade sin norrländska kärlek Gunilla på ett gym i staden och så småningom bildade den familj som även innehåller Kelvin, 18 år.

– Han var noga med att förbereda oss små på hur livet skulle kunna komma att se ut, vad vi skulle få utstå, att det skulle innebära mer kämpa för oss än andra. Inte minst fick vi höra många upplevelser om vad han själv varit med om i form av rasism.

– Det har blivit bättre, men finns där ute. Det behöver inte handla om att folk vrålar rasistiska ord till höger och vänster, det kan handla om lågmälda kommentarer, frågor som tyder på okunskap, fördomar i allmänhet. Att ta i mer än andra, som pappa sa, har varit en drivkraft i min idrottskarriär.

Jamina poängterar att hon inte varit svårt utsatt, men bekräftar också att det förekommit. 

– Det började i skolan och i samband med rasterna. Precis som överallt var det där och då det kunde uppstå konflikter. I den oskyddade miljön blev det enklare att ta till rasistiska ord. Jag var inte heller den som sprang iväg och berättade för mina lärare. Det blev att jag och en klasskamrat fick stå upp för varandra. Jag var färgad, hon väldigt kortvuxen, det blev att vi två skyddade varandra. Men det är klart att det var tillrop som tog oavsett varifrån de kom. Jag spelade samtidigt handboll i Sävehof och inom föreningen förekom ingenting vad jag kan komma ihåg. Där var man ett lag som respekterade varandra.

Däremot finns det incidenter från motståndare och publik som inte hör hemma någonstans. Varken i föreningslivet eller i samhället.

– Vi mötte ett tjeckiskt lag i Lundaspelen. Efter matchen skulle vi i vanlig ordning tacka varandra. Då var det en tjej som spottade i sin hand och trycke den i bröstet på mig. Hon sa ingenting och gjorde inte så mot någon annan. Jag kan inte med säkerhet hävda att det handlade om rasism, men inte heller komma till någon annan slutsats än att det var så.

Sävehofs spelmotor berättar också om då spelarbussen skulle ta tjejerna tillbaka hem efter en match och en ung kille frågade: ”Har du glömt att tvätta dig eller?”

Jamina vill hoppas och tro att utvecklingen går åt rätt håll, att det trots allt blivit bättre.

– Min lillebror är 13 år yngre och vad jag förstått är det sällan han fått höra något om sin hudfärg eller sitt ursprung. Sedan måste föreningslivet ta rasism på större allvar. Jag vet att många pratar om att det inte är ett stort problem inom just deras klubb eller organisation, men det finns därute, det måste vi vara medvetna om i ännu högre grad. Kanske mer fokus ska ligga på de som drabbas, diskutera om hur de ser på det. Sedan är det inte heller så att rasismen är förbehållen idrotten, den finns överallt och får inte sopas under mattan.

Nominera till Årets Idrottsförening här.