Det påminde starkt om en annan gala
Har en reflektion efter Idrottsgalan 2020.
Håller ni med om att föreningslivets goda värden förmedlades tydligare än tidigare?
Kan inte släppa tanken på att vår Eldsjälsgala åtminstone fungerat som inspiration.
Hade äran att vara inbjuden på Idrottsgalan tidigare i veckan. Det är naturligtvis stort att få finnas med i ett sällskap där framgångar, ära, berömmelse och profiler ger en tydlig bild av vilket fantastiskt idrottsland Sverige varit och är på absolut högsta internationella nivå.
Vart man än vände huvudet fanns det guldmedaljörer, bragdvinnare, hjältar, förebilder och värdiga vinnare i ett antal olika kategorier.
På den årliga Idrottsgalan hyllas våra toppnamn, eliten och de som under det gångna året svarat för prestationer utöver det vanliga.
Samtidigt hade kvällen – åtminstone som jag upplevde det – en känsla av att förmedla något ännu viktigare. Ett tag började jag till och med att fundera på om det redan var 12 mars och att vi befann oss på Berns och Eldsjälsgalan. Den tanken förstärkte prins Daniel, som i egenskap av prisutdelare höll sitt – rakt igenom mycket goda – anförande och sa: ”I en värld där den gemenskap vi har tenderar att minska och det som skiljer oss åt ser ut att öka har idrotten och föreningslivet en allt viktigare roll att spela.”
En stund senare klev Loui Sand upp på scen och pratade bland annat om att livet tagit en vändning sedan en tid tillbaka. Ifjol fick han ta emot Årets Specialpris i samband med Eldsjälsgalan 2019. Detta för sin kamp mot rasism och hat, för kampen om att föreningslivet ska vara till för alla och för modet att prata om vara född i ”fel kropp”.
Jag hörde Jenny Rissveds berätta om att hon som barn bara ville cykla, inte bli en stjärna. Hur hon i vuxen ålder kämpat mot bland annat ätstörningar och prestationskrav och att det fanns en önskan om att barn som i dag fastnar för idrott ska behålla glädjen i det och kunna bromsa när det behövs.
Jag noterade genom denna afton att ord som eldsjälar, hälsa, inkludering, glädje, välmående och balans förekom i olika sammanhang och av många.
Jag har varit på ett antal Idrottsgalor tidigare, men aldrig lämnat den med samma känsla som den här gången. Fortfarande med våra stora utövare och deras prestationer i fokus, men också med en vidare syn på vad föreningslivet i sig står för och bidrar med.
Årets gala fick mig som sagt att vid ett flertal tillfällen tänka på den eldsjälsgala vi genomfört sedan 2008 och som vi 12 mars kör igen.
Bättre betyg kan jag inte dela ut.
Kan inte påstå att jag är överdrivet påläst då det handlar om basketboll. Däremot hade jag naturligtvis koll på Kobe Bryant.
Den tragiska helikopterolyckan innebär att en av tidernas största och skickligaste idrottsutövare inom sitt gebit lämnat oss.
Utöver alla framgångar och titlar under den 20-åriga karriären på högsta nivå har han dessutom inspirerat miljontals ungdomar att börja spela basket, fått dem att välja den goda vägen.
Vila i frid.