tisdag 11 oktober 2022

Ett mörker vi måste undvika

Tjej klädd i rosa som utövar konståkning i ishall

Vi på Folkspel har under många år pratat om att driva en kampanj för att påvisa hur ett nedmonterat föreningsliv skulle se ut och vilka konsekvenser det skulle få. Detta genom att symboliskt släcka ner hallar, planer och anläggningar. Nu är det ett mörker och scenario som dessvärre ser ut att kunna bli verklighet.

Jag är bekymrad. Riktigt orolig, till och med. Den ekonomiska verklighet vi befinner oss i kan få konsekvenser för föreningslivet som vi aldrig kunna föreställa oss. Dagligen kommer det rapporter om simbassänger som inte kan värmas upp som tidigare.
Idrottshallar där elkostnaderna för belysning blir helt absurda. Isbanor som inte kan frysas.
Lokala vintersport i främst de södra delarna av landet som redan nu funderar på att ställa in kommande säsong då produktionen av konstsnö blir astronomiskt dyr.

Jag lyssnar på representanter för en av landets största ungdomsföreningar i handboll – Önnereds HK – som  befarar elkostnader som är tre gånger så höga än i ett normaltillstånd. Eller en höjning från 350 000 kronor upp till en miljon.
Det kan självklart komma att bli förödande för många. Inte minst de som driver sin verksamhet i egen regi.
Frågan är vad som måste göras?

Jag utgår från att landets kommuner är med och tar ett ansvar. Exempelvis som i Falköping. Där har kommunen tagit tillbaka driften av skidanläggningen på Mösseberg och från Falköping Alpin.
Dessutom hoppas jag att våra styrande politiker verkligen förstår vikten av ett fungerande föreningsliv. Inte minst i de strama tider vi upplever. En nedmonterad fritidsverksamhet kommer i förlängningen att kosta samhället miljarder. Det har Sverige definitivt inte råd med.  

Inom några veckor presenterar vi överskottssiffrorna för senaste verksamhetsåret. Jag tänker inte här och nu avslöja hur mycket vi på Folkspel betalar ut till föreningar vi representerar som sålt lotter. Däremot meddela att det handlar om riktigt stora pengar.
Bland annat till Rädda Barnen.

 Jag vill dessutom poängtera att det inte enbart handlar om klubbar inom idrottsrörelsen, även om de utgör en stor majoritet. Utöver Riksidrottsförbundet har vi ytterligare 71 Riksorganisationer som medlemmar i vår ideella organisation.
Några av dem är kopplade till direkt livsviktiga insatser. Tänker exempelvis på Bröstcancerförbundet, på Prostatacancerförbundet, på Riksförbundet HjärtLung och Hjärtebarnsfonden. Gemensamt är att de bland annat bedriver forskning, bidrar med anhörigstöd, upplysning och utbildning. Allt i syfte att underlätta en svår och jobbig situation för de som drabbas av allvarlig sjukdom.
En annan medlem som vi har ett nära samarbete med är Rädda Barnen. Vecka 41 (10–16) oktober har de extra fokus på sitt projekt, ”Stopp! Min Kropp!”, ett initiativ som genom upplysning och utbildning syftar till att motverka våld och sexuella övergrepp mot barn.
Under veckan väntar dagligen olika teman.
Ambitionen med detta viktiga projekt är att skolan och föreningslivet gemensamt ska arbeta med frågorna kring barns rätt till trygghet.
På raddabarnen.se finns mer att läsa om ett oerhört viktigt projekt som i den bästa av världar inte hade behövts.

Läser i Göteborgs-Posten en text från TT (Tidningarnas Telegrambyrå) där Helena Folcker på laget.se uttrycker en stor oro över den ekonomiska situation som även drabbar föreningslivet. Bland annat pekar hon på att allt fler klubbar hör av sig om familjers behov av att delbetala sina avgifter, att de tuffa ekonomiska omständigheter vi upplever kan leda till att flertalet helt enkelt inte har råd att med den tidigare så givna fritidsverksamheten.
Det är självklart också en signal att ta på största allvar.
Kan vi inte erbjuda våra barn- och ungdomar allt det goda som föreningslivet för med sig har vi ett monumentalt hälsoproblem framför oss.
Ett gigantiskt mörker över landets viktigare rörelse vi aldrig kunde föreställa oss.