Hela föreningslivet är också värd en bragdmedalj
Tisdag 7 december delar Svenska Dagbladet ut årets bragdguld. Vem som vinner vågar undertecknad inte slå fast, men håller tummarna lite extra för två trollhättepojkar. Oavsett vet jag att årets medaljör är sprungen ur vårt fantastiska och unika föreningsliv.
Juryn för det kanske mest prestigefyllda idrottspriset (funnits sedan 1925) har minst sagt en tuff uppgift framför sig då de ska utse årets vinnare av Bragdguldet. En titt på namnen som är med och bestämmer gör mig dock trygg i att bästa möjliga kandidat utses. Här återfinns exempelvis Agneta Andersson, Ulrika Knape Lindberg, Carolina Klüft, Magdalena Forsberg, Mats Sundin och Tomas Brolin.
Men som sagt, det lär inte bli ett snabbmöte. Det finns åtminstone ett 15-tal kandidater som svarat för fantastiska prestationer på absolut högsta internationella nivå detta snart fullbordade år.
Jag funderar exempelvis på vilka som kanske inte är med hela vägen in i mål.
Tre VM-medaljer lär inte räcka för skidskytten Hanna Öberg.
Sarah Sjöström gjorde osannolik comeback i OS-bassängen efter en bruten armbåge i en halkolycka tidigare i år och tog ändå silver på 50 fritt. Eftersom hon redan fått utmärkelsen vid två tillfällen och det inte är möjligt att utses en tredje gång är det ett namn mindre på listan
Fotbollslandslaget var endast en lite för löst slagen straff från att bli olympiska mästare. Tror de hade behövt vinna i Tokyo för att bli aktuella?
Svårt lär det även bli för Tove Alexandersson, (orientering), James Blomgren (bowling), Anton Dahlberg/Fredrik Bergström (segling), Isabelle Haak (volleyboll), Martin Ponsiluoma (skidskytte), Jonna Sundling (skidor) och blott 19-årige VM-tvåan i bordtennis, Truls Möregårdh
Enorma prestationer av samtliga ovan – men som ändå inte räcker i den stenhårda konkurrensen.
Vilka handlar det då om?
Hopplandslaget i ridsport. Tror de med gulddramatiken som bjöds från Tokyo gick hem i både slott och koja.
Daniel Ståhl. Den charmige diskuskungen som infriade de högt ställda olympiska förväntningar vilka lades på ett gigantiskt axelparti.
Philip Jönsson. Prickskytt som tog vår enda guldmedalj i Paralympics i somras.
Anna Nordqvist. Viktorian i British Open var Eskilstunatjejens tredje major. Som dessutom kom efter en strulig period med bland annat körtelfeber.
Armando Duplantis. Världens i särklass bästa stavhoppare och en av de riktigt stora inom friidrotten. OS-guld även här.
Tar mig dessutom friheten att lyfta två namn som ligger en trollhättebo väldigt varmt om hjärtat då jag haft förmånen att följa de båda i stort sett sedan de föddes.
Det handlar om ett par världsmästare som två föreningar i min hemstad ska känna enorm stolthet över.
Nils van der Pol tog sina första skridskoskär i SK Trollhättan. I februari vann han dubbla VM-guld (5 000 meter och 10 000 meter) och klippte dessutom till med ett världsrekord på milen.
Kristian Karlsson blev tidigare i veckan Sveriges första världsmästare i pingis sedan 1997, då han tillsammans med Mattias Falck spelade hem dubbeltiteln i Houston, USA. Sträck på er i moderklubben Trollhättan BTK.
Precis som övriga föreningar där samtliga beskrivna startat sina karriärer och de klubbar där en del sedan fortsatt utvecklat sina färdigheter.
Vi på Folkspel brukar alltid beskriva vårt svenska föreningsliv som unikt. Viktigast är naturligtvis den bredd som finns och som erbjuder alla att vara en del av ett sammanhang, att tillgodose de den fysiska och psykiska hälsa som skapar ett välmående och att ge barn– och ungdomar en stimulerande och sund fritid.
En god verksamhet skapar också förutsättningar för elitutövare och ligger till grund för alla de framgångsrika världsstjärnor som föreningslivet i Sverige får fram.
Det är årets svårtippade utgång av Svenska Dagbladets utmärkelse ytterligare ett bevis för.
Hela föreningslivet är också värd en bragdmedalj.