Jag förstår frustrationen
För många barn och ungdomar börjar idrottslivet att återgå till det efterlängtade. Förhoppningsvis blir det inom kort även lättnader för sporter som kommit rejält i kläm.
Häromveckan kom ett av många efterlängtat besked. Folkhälsomyndigheten meddelade att det åter är tillåtet att spela matcher och att tävla utomhus för barn födda 2002 eller senare. Fotbollen, exempelvis, jublar. Till skillnad mot seglare och orienterare.
För idrotter som sorterar under så kallade VVS-idrotter (väg, vatten och skog) innebär det fortsatta restriktioner då deras användningsområde är tillgängliga för allmänheten och därmed hamnar under regleringarna för offentliga tillställningar och allmänna sammankomster, vilket begränsar deltagarantalet till åtta personer. Som dessutom utövar sina aktiviteter på väldigt stora – och därmed – så smittsäkra ytor som möjligt.
Det är naturligtvis olyckligt och jag kan bara instämma i vad kultur– och demokratiminister Amanda Lindh säger då hon påpekar att ”det här är något vi måste komma tillrätta med”.
Jag förstår frustrationen hos de inblandade, men är också övertygad om att de styrande gör allt som står i deras makt för att få till en förändring, en lösning på ett problem som uppstått i och med en lagstiftning som slår helt fel i ett fall som detta.
Likaså är det oerhört positivt att det sakta öppnar upp för barn och ungdomar inom Idrottsrörelsen som betyder så mycket för så många.
Tidigare i veckan nåddes vi av beskedet att Bertil Johansson gått borti en ålder av 86 år. Bertil vem? undrar kanske en del av er? Okej, om jag säger ”Bebben” istället. En ikon och kulturbärare i IFK Göteborg, en person som på något vis var Blåvitt. Inte bara i egenskap av spelare med dubbla skytteligatitlar eller som guldtränare 1969, utan framförallt för sin gärning utanför planen. Ödmjuk, snabb i repliken och genuint intresserad av andra.
Många minns den klassiska bild då ”Bebben” laddar upp för en fast situation genom att luta sig mot hörnflaggan. Andra har hört inmarschlåten ”Heja Blåvitt” från 70-talet, där textmakaren Gert Lengstrand fått in ”Vi ska minnas Bebben Johansson i alla våra dar”.
Mitt största intryck av ”Bebben”, utan att ha träffat honom, är dock den beskrivning som vi inte minst ser nu av en varm och godhjärtad person som ville alla gott.
Här finns en minnestext som väldigt väl fångar ”Bebben”, skriven av vår kollega här på Folkspel, Ulf Jörnvik.