fredag 23 april 2021

Har Uefa sovit sig igenom pandemin?

Den här veckan blir det både hiss och diss. Det handlar om eldsjälar som aldrig kan hyllas tillräckligt. Dessutom europeiska fotbollspampar som inte alls är med i matchen.

eldsjalsgalan 2021 prisutdelning

Prisutdelning under Eldsjälsgalan. Foto: Maxim Thore

Årets Eldsjälar

Eldsjälsgalan 2021 är genomförd. I vanlig ordning var det ett antal finalister som egentligen inte går att skilja åt. Sammantaget gör de alla mer för den svenska samhällsnyttan än vad någon av oss kan ta in.

Årets Eldsjäl alla kategorier blev Thor Guttormsen som sedan 1992 gett så många en mening med sin fritid via Grunden Bois, en förening i Göteborg med omnejd för personer med intellektuell funktionsnedsättning.

Jag undrar i mitt stilla sinne hur många han genom åren gett den glädjen och gemenskapen ett föreningsliv innebär? Och vilket antal som inte fick möjligheten innan den värmländske glädjespridaren körde igång.

Eller ta Sofia Åhman, vinnare i kategori Hälsa. Vågar du ens gissa vad hennes dagliga motionspass framför TV:n inneburit för såväl den fysiska som psykiska hälsan.

I Julle United Dansförening har barn– och ungdomar fått vara med och forma föreningen och verksamheten. Medvetenheten är stor om att föreningen inte skulle existera utan barn och ungdomar och att deras påverkan därmed är en självklarhet.

Jag skulle egentligen kunna räkna upp alla nominerade vardagshjältar på plats, men stannar här och rekommenderar verkligen alla att gå in här och läsa/se mer om årets viktigaste gala här.

Livesänd gala 

Årets upplaga sändes på expressen.se (där det också går att återuppleva hyllningarna till de eldsjälar som gör vårt unika föreningsliv just unikt).

Det var en gala utan inbjudna gäster, med endast ett fåtal närvarande och en livesänd TV–produktion som ändå utstrålade den värme och kärlek som är alla dessa makalösa personer ska omfamnas utav.

Tomma läktare med publiken hemma i soffan är dessutom något vi tvingats vänja oss vid i ett drygt år och som vi hoppas är ett tråkigt minne blott framöver.

EM-slutspel i fotboll

Det leder mig för övrigt osökt in på sommarens EM-slutspel i fotboll och några frågeställningar.

Har det europeiska fotbollförbundet sovit under en sten de senaste 13–14 månaderna?

Kan det vara så att Uefa helt tappat det som i dagligt tal kallas för verklighetsförankring?

Styrs vår globala värld plötsligt från ett fotbollskontor i schweiziska Nyon?

Tro mig. Det finns inget jag uppskattar mer än stora mästerskap i fotboll, I ett normaltillstånd hade jag gjort allt för att komma över en biljett till åtminstone någon av Sveriges matcher. Att få vara plats, känna atmosfären, gemenskapen med andra blågula supportrar.

Men det är inte genomförbart just nu. Det vet och inser alla. Det har vi gjort ganska länge.

Utom Uefa, som uppenbarligen anser sig stå över såväl Världshälsoorganisationen som EU:s medicinska rådgivare och expertis. Istället hotar de arrangerade städer, vilka inte garanterar att ta in publik upp 25 procent av arenans kapacitet, med att de inte får ha kvar sitt värdskap. Enligt uppgifter i media har Bilbao (där Sverige skulle möta hemmanationen) i spanska Baskien redan fått ett sånt besked sedan de meddelat att ett sånt direktiv omöjligen kan följas som hälsoläget är just nu.

Jag hade haft full förståelse för om det varit tvärtom. Det vill säga, ett krav från Uefa till aktuella spelplatser att INTE tillåta någon publik i den situation hela världen befinner sig i. Kan man inte det, inga matcher i EM.

Läser att de styrande i staden Bilbao kommer att kräva ersättning för de förberedelser som redan gjorts inför sommarens EM-fest. Utgår från att de är rigorösa, inte minst i syfte att undvika smittspridning.

Dublin, där Sverige också skulle spelat, ser ut att hamna i samma omöjliga situation. Självklart låter de hälsan gå före ett antal tusen på sina läktare – och kan därmed inte lova och leva efter det Uefa begär.

Samtidigt noterar jag att såväl Gothia Cup som Partille Cup tagit beslut om att de inte heller den här sommaren kommer att kunna arrangera världens största ungdomsturneringar inom sina respektive idrotter.

Det är sorgligt på riktigt. Inte minst för alla de tusentals tjejer och killar som inget hellre vill än att få uppleva de två festerna på plats.

Den är också – tyvärr – fullt logisk i de läge vi fortfarande befinner oss i.Tror alla inser det. Utom möjligen ett förbund som trycks tro de står över allt och alla.