Vi har inte enbart en tuff pandemi att besegra
Det kom en rapport i veckan som gav mig ont i magen. Den blir dessutom ännu mer oroväckande då vi hör att föreningslivet tappar medlemmar i de coronatider som råder.
Enligt statistik från Polismyndigheten ökade antalet skjutningar i vårt land med tio procent 2020 jämfört med 2019. 47 personer avled och 117 skadades under fjolåret.
Det är givetvis oerhört alarmerande. Då stora delar av vårt samhälle stannat upp – sedan en i modern tid aldrig skådad pandemi tog över våra liv och leverne – har det grova våldet inte bara fortgått utan dessutom ökat.
Samtidigt kommer tydliga signaler om att vårt föreningsliv, som tvingats pausa en stor del av sina verksamheter, hyser en stor oro för att många barn- och ungdomar inte kommer att återvända till sina lokala aktiviteter, till sina klubbar, föreningar och organisationer då vi kan hitta tillbaka till det normala.
På sikt tror jag dessvärre att en del av dem istället kan komma att hamna i ovanstående statistik. Det rätta spåret med gemenskap, hälsa och glädje kan för en del individer innebära helt fel väg i livet med kriminalitet, ohälsa och sorg.
Dessutom blir den en dyrbar historia för samhället. Institutet för socialekologisk ekonomi har räknat ut att en enskild skjutning där en person skadas lindrigt och en annan svårt kostar 75 miljoner. I den summan ingår bland annat kostnader för polisväsende, domstolshantering och fängelsestraff och sociala utbetalningar.
Det kan tyckas långsökt att koppla ihop dystra siffror från en myndighet som bekämpar brottslighet med det inspirerande föreningsliv vi är så stolta över.
Att inte tro att de båda ytterligheterna är besläktade med varandra vore dock naivt. Vi vet att rekryteringen av företrädelsevis unga pojkar sker i allt yngre åldrar och den för tillfället sparsammare föreningsverksamheten innebär självklart mindre konkurrens för de onda i vårt samhälle.
Utöver den viktiga hälsoaspekten är det därför av största vikt att de 100 000-tals ledare som håller föreningslivet igång orkar kämpa vidare och att vi alla i den mån det är möjligt fortsätter att stödja våra föreningar och organisationer.
Det var ett glädjande besked från regeringen att barn– och ungdomar födda 2002 eller senare åter får ägna sig åt organiserade fritids– och idrottsaktiviteter under kontrollerande och smittsäkrade former såväl inomhus som utomhus.
Det var underbart att notera en spontant uppspolad is på Ånäsfältet i centrala Göteborg häromdagen, där det åktes skridskor i det vackra vintervädret så det stod härliga till.
Vi måste helt enkelt vinna matchen då det handlar om att behålla våra kommande generationer inom den viktigaste rörelse som finns, en samhällsnytta som slår ut allt annat.
Vi har ju inte enbart en tuff pandemi att besegra framöver.